Sedan flytten hem från USA (bodde där 2013-2016) har jag slaviskt följt den politiska arenan i USA. I början trodde jag som många andra att det skulle gå över snart och återgå till någon form av normalitet. Men det extrema och absurda har fortsatt och eskalerat med tid.

 The Alliance that our two Nations have built over the centuries – and for which we are profoundly grateful to the American people – is truly unique. And that Alliance is part of what Henry Kissinger described as President Kennedy’s soaring vision of an Atlantic Partnership based on twin pillars: Europe and America. That Partnership, I believe, Mr Speaker, is more important today than it has ever been. – King Charles

I går var kung Charles och drottning Camilla på statsbesök. Syftet var att stärka banden mellan länderna som de senaste året åkt på lite snytingar. Jag hade förstås förutfattade meningar om hur det skulle gå. En viss oro att Charles inte tillräckligt väl skulle stå emot Trump. Men jag hade fel. Han höll två brillianta tal.

För mig som älskar, utbildar i och gärna pratar om retorik, så blir jag lycklig när jag hör någon hantera talets konst på ett så förberett, medvetet och genomtänkt sätt. Han lyckades beröra aktuella ämnen utan att vara direkt kritisk och samtidigt fokusera på det positiva, det gemensamma och framtiden.

Här kan du läsa talet till kongressen i sin helhet.

Middagstalet var ännu bättre

Kanske var talet i Vita huset vid middagen senare på dagen ännu bättre. Där fick vi ta del av en mer personlig kung där humor också fick plats. Ett exempel är när han berättade om Sir Winston Churchill besök i Vita huset:

My mother’s first Prime Minister, Sir Winston Churchill, understood this so well. But then he himself was half American – a tradition of shared transatlantic heritage which I am pleased to say is alive and well in the White House today! Indeed, such was the closeness, that Sir Winston, whilst staying here in the White House – in one of the rooms you showed us upstairs – emerged naked from the bathtub to discover the door opening as President Roosevelt came in for a chat. With rapier wit, the President cast aside any embarrassment by declaring that, ‘the Prime Minister has nothing to conceal from the President of the United States’. This warmth came after testing times between our leaders in the early 1940s.

The kinship and friendship of many centuries provided great reassurance to my late grandfather King George VI, as it did to my late Mother.

Här kan du läsa middagstalet i sin helhet