Jo det är sant… just nu försöker jag verkligen bara att få tiden att gå. De allra flesta är nog mer i läget att tiden inte räcker till. Där har jag också varit och är väl med jämna mellanrum nu också. Men just nu… så gör jag saker som ska få tiden att gå.

Tid är det enda jag har gått om. Det kommer ny tid varje dag.

Fast det är just det – tiden är ju begränsad. En viss tid i livet så känns det kanske som om tiden är oändlig. Så plötsligt en dag så kliver man över en gräns där det blir påtagligt att så är inte alls fallet. Tiden är inte för alltid. Att räkna ner verkar mer än rimligt och fruktansvärt skrämmande.

För tre veckor sedan tog jag bort en cysta på den ena äggstocken. Därför är jag sjukskriven och har fått restriktioner för vad jag får göra. Jag får förstås inte bära tungt, måste resa mig och lägga mig i sängen enligt instruktioner och får promenera, men inte cykla. Så… det jag kan och får göra blir begränsat.

Tidsfördriv? Gärna, men helst något kul

Jag löser avancerade sudoku online, lär mig akvarellmåleri och utforskar zendoodling. Ovan ser du några av mina försök till doodling. Jag lägger även pussel på min iPad. Ett pussel med 400 bitar tar mig ungefär en timme, vilket är ett lagom tidsfördriv. Det tar inte så lång tid att jag blir otålig eller uttråkad.

Men faktum är att jag verkligen har gått ner i tempo. Jobbet var rätt hektiskt precis innan operationen. Eller, jag kan faktiskt säga väldigt intensivt. Samtidigt som jag känner en viss skuld för att jag lämnade mina kollegor som nu får täcka upp för mig också, har jag njutit. Våren är på gång. Solen har varit generös och jag känner mig utvilad. Tacksam är en bra beskrivning.