Igår träffade jag gamla vänner som jag inte sett på många år. Visst är det märkligt att samtal ibland bara tar vid där de avslutades för så länge sen. Jo, visst går det att se att vi har fått både grått hår och fler rynkor samt trivsamma kilon runt midjan. Ändå är det liksom precis som det var då. Även om vi hade nästan 20 år att uppdatera oss om så kom så många minnen och skratt tillbaka.

Francis Bacon sa: Gammal ved brinner bäst, gammalt vin smakar bäst och gamla vänner är bäst att lita på…

Många av mina allra bästa vänner har jag kvar sedan unga år. Innan jag fick barn och familjelivet tog vid. Nya vänner har kommit och många har också försvunnit. Inte för att jag inte tycker om dem, bara för att…

Arbetskamrater som var nära där och då, men som jag kanske aldrig riktigt lärde känna på det privata planet. Föräldrar till barnens vänner där djupa och nära samtal fördes på sidan av fotbollsplan. Eller någon kollega i branschen som jag delat dagliga dilemman med eller puschat och uppmuntrat när det ibland varit tungt.

Med gamla vänner finns det en innerlighet och omsorg som liksom inte går att ifrågasätta. Det är också de som ser hur du faktiskt mår. Ibland är det du som tar plats i rummet och ibland någon annan, men det är okej. Du får ta plats. Det var din tur idag. Du har mycket runt omkring dig och behövde prata av dig. Du behöver inte ta hänsyn, för de som lyssnar förstår, dina vänner.

Att vara själv men aldrig riktigt ensam

Jag har haft en tid där jag kanske inte varit den allra bästa vännen. Av olika anledningar har jag dragit mig undan och valt att vara själv. Jag trivs att vara hemma och kan ibland förfalla till att nästa bli eremit. Ja, ja, jag är gift och har förstås alltid min man. Men jag drar mig undan och undviker nästan att träffa folk.

Under mitt yrkesliv, framför allt när jag drev eget, har jag nätverkat och varit social så mycket att jag måste få återhämta mig nu. Och inte bara en vecka utan under lång tid. Jag behöver inte vara med jämt. Vänner och bekanta får göra saker utan att jag också behöver vara med. Jag är inte rädd för att bli utelämnad och förbisprungen. Jag gillar att vara själv och göra det jag vill göra. Som att sätta mig ner och skriva några rader som jag funderar över. Vänskap till exempel.