För knappt två veckor sedan var jag in på den lokala Teliabutiken – jag ville skaffa min son en iPhone som present. Vi diskuterade och dividerade och jag valde att ta ett nytt abonnemang med Telia – fast han idag hade en annan leverantör. Stort misstag av mig – av flera anledningar. Det är fascinerande hur tele- och mobilbranschen har fått chans att skapa sina egna regelverk när det gäller att låsa sina kunder till sig – som lojala kunder, eller? Personligen funderar jag på hur det skulle se ut i andra delar av näringslivet om vi betedde oss på samma sätt.
Kontentan är nu att vi sitter med en iPhone, med ett avtal bundet till Telia som min son inte vill ha. Är det någon som vill ta över som ändå hade tänkt att skaffa sig en ny iPhone är ni varmt välkomna att höra av er. Med största sannolikhet kommer vi (läs jag) vara tvungen att skaffa ännu en telefon, men med en annan leverantör. Anledningen? Jo, alla sonens kompisar har den leverantören, och därför kan de sms:a gratis mellan varandra. Många av vännerna har kontantkort som oftast är tömda, vilket självklart gör de fria sms:en ovärderliga.
Men det mest irriterande är ändå attityden som killen i butiken hade. Överlägsen och ganska nonchalant, bara kallt konstaterade att det fanns inget att göra – ingen empati, ingen ambition att fundera på hur vi skulle kunna lösa situationen, t.ex. att hitta en ny kund som skulle kunna tänka sig ta över abonnemanget…! Det borde finnas en lista hos leverantörerna av abonnemang som någon annan vill ta över. Men jag gör väl som vanligt, använder den bästa kanalen som finns – dvs FB… 🙂
Jag är en trogen och lojal kund till Telia, har alla mina andra abonnemang där, men fr.o.m. nu är jag beredd att ändra mig och se mig om efter leverantörer som mer bryr sig om sina kunder.