Om rätten att alltid få uttrycka vad jag tycker!
Det här helgen har jag varit upprörd många gånger. Självvalt på sätt och vis – nyfiken som jag är. Debatterna som snurrar runt virtuellt är många och ibland komplicerade i sin natur. Det är många, många debattörer som är så otroligt övertygade om att de har alla kort på sin hand och absolut inte vill bli synade. Då är det bättre att anklaga motspelarna för både det ena och andra.
Jag bara undrar, var finns ödmjukheten och respekten för att andra kan sitta med andra kort som ger andra förutsättningar och är just den motspelarens sanning?
Jag vill börja med att ge er en bild av en FB-konversation som jag deltog i under helgen. Den började med att en av mina vänner lade ut en länk till en artikel utan kommentarer.
Som sagt, nyfiken som jag är läste jag artikeln. Om Dahlman som skrev texten har rätt eller fel låter jag vara osagt. Jag kunde dock reflektera och fundera på hans åsikter och utifrån hans sätt argumentera t.o.m. förstå hans beslut.
Så här ser de första kommentarerna ut efter inlägget:
Vilken. Jävla. Tomte.
Vad är det för kommentar? För det första, menade han skribenten till artikeln eller min vän som delade med sig? I det här läget suckar jag mest och tänker tyst för mig själv, ja men… måste du bara skicka glåpord istället för att argumentera vad som gör dig upprörd?
De andra två är något bättre – förutom att jag inte kan förstå hur det i texten kan märkas om författaren har varit på en Pridefestival eller inte.
Sen följer mitt första inlägg i debatten. Jo, jag funderade på hur Dahlman vågade sticka ut hakan som han gjorde – för det känns verkligen som om det idag finns tydliga vindar för vad som är politiskt korrekt att tycka och inte. Och du får absolut inte kritisera eller ifrågasätta HBTQ-rörelsen och deras aktiviteter. Speciellt inte under Pride-veckan.
När en annan person ger sig in i diskussionen blir han kallad både nättroll och trångsynt av herr ”Vilken.Jäva.Tomte”. Argumenten uteblir fortfarande. Nu är det hårda ord och djupa suckar för hur någon annan kan vara så dj…a dum i h…et.
Det är inte slut än.
Herr ”Vilken.Jävla.Tomte” erkänner i slutet att han inte har några fakta, bara åsikter. Åsikter om hur andra tycker och om hur andra ansluter och diskuterar i tråden. Nu är den trångsynte inte bara det utan även korkad.
Avslutningsvis
När vi väl släpper på alla ventiler kommer fler som vågar vara stora i orden och ganska dömande – vad sägs om att kalla Dahlman rädd och skitnödig?
Jag är fascinerad, upprörd och bedrövad på en och samma gång. Hur kommer det sig att vi alltid är så uppfyllda av vår egen förträfflighet att vi inte ens vill ta debatten utan viftar bort den med att de andra måste vara totalt korkade?
Jag ser fler och fler uttalanden där vi befinner oss långt ifrån varandra. Samtidigt ger vi oss själva rätten att klanka ner och förtrycka för vår goda sak. För det är klart att vi alla utgår från att vår sida är den goda.
Nätet är överfyllt av artiklar med starka åsikter
Samma helg läser jag artiklar om vad vi behöver tänka på innan vi väljer sida i Israel- och Palestinafrågan. Det är snart val och artiklar om FI kan se ut så här, eller också kan vi läsa om skatterna på det här sättet. När vi ändå är inne på det – det är lika bra att slänga in en artikel om jämlikhet och manlig och kvinnlig representation.
Nätet är överfullt av artiklar som är lätta att dela med sig av, som alla utgår från någon form av ståndpunkt. Oftast är dessa artiklar välformulerade och fyllda med argument. Men när vi släpper ut det för allmänhetens tyckande så klarar vi inte längre att hålla en nivå som innehåller respekt och acceptans.
Respekt och Acceptans
Nej, du behöver inte tycka likadant, du behöver inte förstå, men du behöver acceptera att andra kan ha en annan åsikt. Respekt är något jag tycker att man bör förtjäna och det gör jag genom mitt beteende. Alla dessa tyckare som skickar osmakliga omdömen om andra debattörer har för länge sedan förlorat min respekt och inga riktiga argument skulle längre bita på mig.
Jo, jag accepterar att någon tycker annorlunda än vad jag gör. Men jag behöver inte respektera dig utifrån hur du beter dig. Det är t.o.m. så att normalt skulle jag vilja veta varför du tycker som du gör och mer än gärna föra en dialog med dig.
Min fråga till dig är: Har vi ALLTID rätt att uttrycka vad vi tycker? Eller kanske ännu hellre, BORDE vi ALLTID uttrycka vad vi tycker? Rätten kanske vi har, men bara för att jag tycker att någon är helt korkad, behöver jag inte berätta det!!!