Om en vecka åker jag till USA. Min son bor där sedan drygt två år, men nu ska flyttlasset gå hem. Och jag åker dit för att hjälpa till. Att jag nämner det på en gång är symptomatiskt för hur det här med USA påverkar mig och många andra just nu. Det är liksom inte läge att resa till USA och framför allt inte att se fram emot det. Världen är liksom upp och ner.

Någonstans tror jag att jag hörde följande citat, även om det kan vara något parafraserat.

Skam överlever bara i tystnad. När vi delar den, tappar den sin kraft.

När jag var på apoteket idag och hämtade ut medicin för att det ska räcka under hela min resa, var jag tvungen att förklara varför jag ska åka till USA. Som om receptarien skulle bry sig? Möjligtvis kommenterar hon det för någon av sina vänner, men aldrig med mitt namn eller på annat sätt. Min känsla är ändå att jag behöver skämmas för att jag ska flyga dit.

Det handlar både om eventuell brist på flygbränsle, men kanske ändå mer för att politiken är så befängd att det går liksom inte att förlika sig med den. Men vet ni vad som är ännu värre. Jag vågar inte riktigt uttrycka mina åsikter fullt ut för rädslan att inte komma in i landet alls. Sen när jag är tillbaka hemma igen, för all del. Men inte just nu, när jag verkligen behöver komma dit för att vara till hjälp.

Vad är egentligen yttrandefrihet?

Att det är tillåtet att göra något betyder inte alltid att det är fritt att göra det. Det kan finnas lokala oskrivna regler eller eventuella konsekvenser. Konsekvenser som inte borde vara en del av valet du gör. Som skribent är jag förstås totalt för yttrandefrihet, oavsett vilken åsikt du har.

I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it.”

Jag tror att det felaktigt tillskrivs Voltaire. Oavsett är det en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Vi måste få säga vad vi tycker, men det betyder inte att vi måste säga det eller har en plikt att uttrycka oss. Vi behöver inte säga saker som vi tycker skulle såra andra, som ”Gud vad du ser ut i håret” eller ”Vad tjock du har blivit”, oavsett om vi skulle tycka det.

Om alla alltid skulle säga allt de tycker skulle det bli omöjligt att föra en konversation, ett samtal, på ett konstruktivt och givande sätt. Framför allt om vi uttryckte det vi känner och tycker i stunden, inte låter tanken få mogna och kanske värderas innan vi slänger ur oss den.