GIlla!
Sedan början av året är jag med i Västerås Stadsmissions styrelse. Det är en helt ny värld för mig. Visserligen är jag van att arbeta i ideella organisationer, men aldrig tidigare har jag arbetat i en styrelse som är värderingsstyrd så till den grad som Stadsmissionen är . I Västerås upplever jag att Stadsmissionen har ett bra varumärke. Det är många engagerade och starka krafter som är med och driver stora, svåra och viktiga aktiviteter.
Just nu deltar jag i arbetet med att hitta vägar att nå nya volontärer, givare och andra generösa och empatiska individer. Självklart måste vi då fundera på Sociala Medier. Vi finns redan nu på FB som en sida. Frågan är hur vi bedriver kommunikation från en sådan här verksamhet… just då fick jag boken Gilla! av Brit Stakston i mina händer.
Du kan läsa mer om boken, både på förlagets hemsida men också på Facebook.
Det jag tänkte kommentera är följande:
Det sociala med Sociala Medier
Det sociala med Sociala Medier är det att du agerar och reagerar i realtid. Gillar du, eller ogillar något för den delen, kan du kommentera, sprida, ifrågasätta, debattera, diskutera, vad du vill – på en gång. Spridningen kan gå fort och bli häpnadsväckande stor. Enligt Stakston är ursprunget till Sociala Medier vår djupa lust att interagera, helt enkelt vår vilja att berätta och kommunicera.
Stadsmissionen har många berättelser som berör på djupet. Det är mänskliga öden som vi alla kan känna oss förfärad av, men också så starka att lusten att hjälpa och finnas till stärks. De här berättelserna kan med lätthet delas via Sociala Medier.
Kanalen som en livräddare
I boken citerar Stakston också Niclas Strandh (följ gärna hans blogg) med tanke på om Sociala Medier är bra eller dåligt: ”En kniv har inget egetvärde och kan inte göra något själv. Det är intentionen hos den som använder den, dess val av att använda verktyget som är det viktiga och som gör kniven till gott eller ont. I handen på en kirurg kan den rädda liv, i handen på en mördare släcka ett liv. Och i handen på dig kan den skära ditt dagliga bröd.” Precis som i retoriken, det är avsikten bakom.
Västerås Stadsmission drivs av sin vilja att göra gott. Att ge bostad åt den som behöver och varm mat till den som är hungrig, men framförallt att finnas där: Socialt. Kanske kan vi rädda liv.
Strategisk kommunikation – hur rimmar det med välgörenhet?
Det som jag kanske fäste mig mest vid var hur väl förankrad tanken om att kommunicera via nya kanaler måste vara. Stakston säger: ”När en organisation funderar på att utöka sin närvaro på flera kanaler måste det finnas en grundläggande förståelse för att det finns ett stort och uppskattat värde i att finnas på så många arenor som möjligt för att nå sina målgrupper.”
I äldre, etablerade organisationer (upplever samma fenomen på Rotary parallellt) finns en tendens att argumentera för att fokusera på traditionella kanaler med att det ”är där våra aktörer/intressenter/medlemmar finns”. Jo, visserligen sant, men båda organisationerna vill ju föryngra sig. För att hitta nya volontärer och bidragsgivare som är något yngre måste vi helt enkelt finnas där dem finns. De Sociala Medierna måste alltså bli en naturlig kommunikationskanal precis som medlemsbreven via snigelposten.
Även i ideella organisationer krävs det att du är uppdaterad, omvärldsorienterad och påläst. Det krävs att du planerar in och budgeterar för den kommunikation och den bild du vill förmedla. Stakston pratar om analoga och digitala värderingar och hur olika förhållningssätt kan krocka, speciellt i den ideella världen. För mig och många med mig känns det självklart att utnyttja den moderna tekniken – men alla är inte där än.
Vad jag vet är att jag nu är ännu mer motiverad att bidra till att Västerås Stadsmission är med i debatten och genom sin närvaro i Sociala Medier påtagligt kan visa nyttan genom fler aktiva intressenter. Följ oss på Facebook: www.facebook.com/vasterasstadsmission.
PS fotot med dörrskylten är taget av min hovfotograf: Victoria Cederberg DS