Bild av Pia Nordlander BildN
Har du någon gång blivit ombedd att tala på ett bröllop, vid en avtackning av en kollega eller kanske att göra en presentation av ert företag för potentiella kunder? Hur har du känt dig då? Fullständigt paralyserad, helt överväldigad av glädje eller kanske bara smått nervös? Oavsett vilket så krävs det ju att du gör din läxa och förbereder dig precis lagom mycket. Övertränar du så kommer det snarare att kännas påklistrat än tilltalande.
En bra inledning kan göra skillnad
Egentligen är ju bloggandet precis samma sak som att tala inför en grupp. Nja, visserligen kan jag inte se den publik jag möter – men jag behöver i båda fallen ha en bra inledning och en ansats som känns personlig. Det måste liksom kännas att det kommer från mig. Alldeles för många gånger så går talare in en roll och lägger sig till med ett språk som de normalt inte har. I vissa fall kan det kännas likadant med bloggandet.
Språket ska vara personligt och enkelt
Å andra sidan så tycker jag att det kan bli svårt att läsa om det är alldeles för mycket talspråk i en bloggtext. Särskrivningar, syftningar och meningar utan subjekt gör texter svåra att läsa. Det blir samma sak som att lyssna på någon som använder ett fikonspråk eller krånglar in sig i bisatser eller långa förklaringar.
Det var någon som en gång sa att berätta så att en 10-åring förstår – då kan vem som helst följa med i ditt resonemang. Det händer att jag glömmer bort det ibland och krånglar till saker och ting i mina texter. Det är lättare när du talar för då kan du alltid korrigera och ta reda på om det du just sagt har nått fram.
Det är ok att förlora lite höjd
Det här är det 54:e inlägget i utmaningen #Blogg100. Att skriva så många inlägg kräver sin man eller kvinna. Men det är också precis som i en föreläsning eller längre utbildning. Eller som i en längre flygtur för den delen, det är ok att förlora lite höjd mellan varven. Du måste inte ligga på 1000 m/h hela tiden. Bara du tar höjd igen. Om dina inlägg vore späckade hela tiden, om dina föreläsningar vore på högenergi hela tiden – då skulle vi snart tröttna på att lyssna eller läsa.
En lagom balans är alltid bra. Därför blev det här inlägget bara ett reflekterande inlägg, ett inlägg i eftertankens tecken. Vi hörs i morgon igen.